Judodisco, övernattning och massor av lek!

Träningsläger är nog de judoevenemang som jag själv har flest goda minnen ifrån. Jag, och många andra tränare har själv åkt iväg på läger, sovit på luftmadrass och hittat på hyss när vi varit yngre och det väcker många positiva känslor i kroppen när man får ta del av det igen. Även om det nu är som tränare och inte aktiv. Dessa positiva minnen är också en stor anledning till varför vi bestämde oss för att arrangera ett läger efter årets Smålans Open och vad lyckat det blev!

Efter en tävlingsdag med mycket förväntningar och spänning i kroppen så kickade vi igång lägret med dubbelträning (med lite fika mellan för att orka). Redan efter detta passet var jag imponerad över våra aktiva då de inte klagat en enda gång trotts ganska tuff träning. Extra kul var det också att vi hade ett gäng veteraner på mattan som körde på med det äldre ungdomarna. Efter träningen så gick vi bort till MOA lärcentrum (tack för att vi fick låna er matsal!) för att äta pasta och köttfärsås. En perfekt måltid efter träningen! Mätta och belåtna gick vi tillbaka till klubben där Olle Johansson (Rentaman) riggat med discoljus, många av barnen gjorde sig extra fina med paljettklänningar och färgspray i håret.

Discot öppnade och vi tog fram disco-godis. Stora som små intog vi dansgolvet och lekte dans-stopp och dansade i kongatåg. Några av de äldre killarna blev till och med sminkade med fin ögonskugga och mascara. Klockan 22.00 var det dags att släcka ljusen och krypa ner i sovsäcken. Att sova borta kan alltid vara lite nervigt men barnen klarade det över förväntan, även om vi hade ett gäng tonåringar som hade svårt att vara tysta och släcka telefonerna. Men det hör väll till tänkte jag och tänkte tillbaka på min tid som tonåring på läger…. Jag var verkligen ingen ängel i den åldern. Johan gick ett varv i lokalen efter en stund och sa till alla att vara tysta, därefter somnade jag.

Dag 2

Runt 7-tiden började de minsta vakna till liv. Nu får tonåringarna igen, tänkte jag, men barnen höll sig förvånansvärt lugna på morgonen och vi kunde vakna till liv i relativt lugnt tempo. Vi packade ihop våra sovsaker och klädde på oss innan vi gick bort till MOA för frukost där några duktiga föräldrar förberett. Därefter väntade dubbelpass nummer 2 och återigen så imponerade alla på mig då de tränade på, så mycket att jag själv inte kunde låta bli att köra några rundor sparring själv.

Efter träningen började man märka att barnen hade nått en ny nivå av trötthet. Barn blir ju på något konstigt sätt ganska hyperaktiva när de är trötta, men nu pratar jag om stadiet efter detta – När de är lite blanka i ögonen och fastnar lite för länge med blicken. Trotts att vi märkte att de var trötta så var det ingen som klagade och vi gick bort och åt pizza innan lägrets sista träning som bestod av lek och lagaktivitet. Efter detta så var lägret slut.

Alla som har hjälpt till vid lägret skall ha ett stort tack! Jag har varit med i klubben i några år nu men det här evenemanget var i särklass det som har klaffat bäst och där vi har fått som mest hjälp. För att föreningen skall kunna fungera så är det så viktigt att många engagerar sig och hjälper till och jag kan nog inte tacka er tillräckligt med all hjälp.

Tack till:

Ann Milton, Elin Vilander, Pierre Vilander, Lotta Partanen, Mattias Lindblad, Pelle Åkerstedt, Sara Käll, Klas Lööf, Emma Gangsberg, Thomas Candemar, Jessica Candemar, Johnny Hellström, Erik Unosson, Andreas Lago, Morgan Wängefors och Johan Wahlberg.

Text: Linnea Wiberg